Att tycka om sig själv

Mitt nya jag är inte lika snällt som mitt gamla jag. Idag protesterar jag och säger ifrån när andra gör övertramp mot mig. Det gjorde jag inte förut. Då uppfattades jag som snäll idag uppfattas jag som hård. Min yngre son sa filosofiskt ”Man ska tycka om sig själv”. Gör jag det? Ja, jag tycker om att jag blivit lite mer hård och rättfram. Men min omgivning är nog lite i chock, ”har hon blivit tokig?”
Nä, det har hon inte. Hon har bara blivit lite mer sig själv. Jag tycker om mig själv nu när jag får vara lite mer rabbiat och vågar säga ifrån när andra människor gör mig ledsen och inte visar någon hänsyn. Förr teg och led jag, trodde att tiga är guld och tala är silver. Idag är jag inte lika upphetsad över dessa metaller. Gillar bäst diamanter kanske, men när kommer de in i bilden…
Men, som säkert fler än jag har upptäckt, så har mycket i samhället förändrats. Jag lärde mig att vara ärlig och ta ansvar för de fel och brister som jag åstadkommit. Jag har aldrig behövt ta åt mig äran för någon annans idé eller framförande. Idag ska man skylla ifrån sig och tycka att det är pinsamt att göra fel. Man ska heller inte bli erkänd för det man faktiskt genomför eller kommer på. Någon annan tar åt sig den äran och ler glatt, kan inte säga att det är faktiskt ”inte jag, utan hennes förtjänst eller hans”. Någonstans på vägen så har människor glömt att det är mänskligt att fela, gjort det normala till något onormalt. Har glömt att det är fint att känna någon som är idérik eller smart.
Eller är det så att jag bara tror att samhället förändrats till det sämre för att jag fick fel värdering med mig ifrån början? Mina barn har börjat tro så att jag lärt dem fel saker i livet.
Åså det där med manlig prostitution, den har ju alltid funnits. Betydelsen av den uppmärksammar jag mer och mer ju äldre jag blir. Som kvinna har det alltid varit viktigt för mig att inte ”gå sängvägen” genom livet och naturligtvis har jag inte kommit hela vägen i någon karriär. Jag är heller inte hantverkare eller har ett yrke där jag kan byta till mig andra tjänster för att komma vidare, utan jag får finna mig i, att taket är lagt, så att säga. Men gubbarna, speciellt de som har något att erbjuda istället (det kan vara allt ifrån stalltips på Åby till att kunna bygga om badrum, bygga altaner eller så vidare) byter tjänster eller säljer tjänster med varandra. Denna sorts prostitution är ju inte laglig, men den är så inrotad i vår kultur att vi antagligen aldrig kommer ifrån den. Hur ska vi då nå jämställdhet…
Ibland tror jag att det inte går för jag kan inte slåss på lika villkor. Det jag gör är att jag är lite mer rabbiat och säger ifrån när gubbsen kör över mig och hoppas att på så sätt ”dunka” in lite vett i skallen på dem. Och försöker påverka kvinnor att förstå att de inte hjälper varandra utan stjälper varandra om de inte håller ihop.
Hoppas att mitt barnbarn en dag ska få det bättre, hennes pappa lär henne att ta för sig redan nu, men kanske kommer världen att förändras och hon en dag inte ska behöva säga samma sak till sina föräldrar, ni har nog lärt mig fel grunder, fel värderingar.

Catharina