Det är inte det att det saknas ämnen eller infallsvinklar, det är det att dom är alldeles för många…

Jag skulle ha skrivet en krönika för längesen, men har känt mig handlingsförlamad, trött och uppgiven över hur lite intresse som finns för jämställdhetsfrågorna ute i samhället.

Klimatkrisen har ju ersatts av en global finanskris. Företagen varslar, folk sägs upp och blir arbetslösa, trygghetssystemen funkar otillräckligt, socialbidragen ökar, stressnivåerna höjs, kraven på den enskilde blir alltmer orealistiska… och dom med jobb och hälsa får det allt bättre. Klyftorna ökar mellan människorna inom landet och även globalt.

När jobben inom den manligt dominerade verkstadsindustrin hotas, då förväntas samhället – staten och EU – ingripa med ekonomiskt stöd och andra åtgärder för att lindra konsekvenserna. När den kvinnligt dominerade offentliga sektorn sparar och skär ner, sker allt i tysthet. Inga rop på miljarder i stöd här inte, möjligtvis lite lågmälda böner om ökade statsanslag till kommunerna… Kanske ses mannen fortfarande som ”familjeförsörjare” och kvinnan kan ju alltid bli försörjd av sin man… I en statisk, arkaisk och förenklad värld är det så, men verkligheten ser annorlunda ut. Mycket annorlunda!

Men vem bryr sig om jämställdhet när det finns andra viktigare ”storpolitiska och övergripande frågor” som kräver en lösning… då är det inte intressant att könet fortfarande styr när niorna ska välja yrkesinriktning. Killarna väljer ”som vanligt” industri, bygg, el, energi och fordon och tjejerna väljer lika självklart hantverk, naturbruk, omvårdnad, barn o fritid, livsmedel… Idag är det inte intressant att diskutera det rimliga i att killarnas val ger högst lön och ses som det mest samhällsviktiga!

Hörde Maria Robsahm – feministisk EU-parlamentariker – prata om jämställdhetsfrågorna i Europa, där det råder 1950-tal och hon var inte särskilt optimistisk om en förändring. Och 50-talet längtar många tillbaka till… Även i Sverige!

Och då inför kommunerna vårdnadsbidrag och dom flesta som utnyttjar det är kvinnor ”för vi vill vara med våra barn”… hur mycket pensionspengar ger det eller tänker dom inte bli gamla, dagens unga mödrar? Och varför vill inte pappor ”vara med sina barn” lika mycket? Tänker dom bara på pensionen…

Så finns ju också den så kallade ”Oppositionen” – Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet – med två kvinnliga företrädare och två manliga som alla säger sig vara feminister, men jämställdhetsfrågorna och könsorättvisorna nämns knappast, mer än lite pikant och oförargligt i förbifarten…

Kanske för att alla partiföreträdare vet att med ”feminism” vinns inga val eller andra politiska framgångar. I en nättidningsundersökning ansåg 2/3 av svararna att det skulle vara värre att bli kallad ”feminist” än ”sexist” och då kan ”sexism” definieras som ”rasism” eftersom begreppen bygger på samma tanke - att en viss grupp är underlägsen utifrån kriterier som är omöjliga att påverka. Kön eller ras!

Det räckte med tre ord – tagna ur ett sammanhang - i ett TV-program för att döda jämställdhetsfrågorna, tysta ner debatten om dom specifika könsorättvisorna och låtsas att alla bedöms efter kompetens, inre personliga kvalifikationer och har samma möjligheter och förutsättningar…

Dom magiska tre orden är ”MÄN ÄR DJUR”. Men okunskapen är stor, för KVINNOR ÄR OCKSÅ DJUR, sen är ju frågan vem som ska känna sig mest förolämpad. Djuren eller människorna…

Den största förloraren är dock människan!