Ständigt återkommande är debatten om ”Dagis” och hemmaföräldrar. Läs mammor!

Det är fördelarna med vårdnadsbidraget och familjens rättighet att själv bestämma hur man vill ta hand om sina barn. I en tidning såg jag en bild som illustrerade samma sak – en mamma som dammsög medan ungen klättrade på dammsugaren… Den bilden gav mig ångest! För självklart är det mammor som kommer att utnyttja vårdnadsbidraget. Papporna tjänar för mycket och så vill dom inte vara hemma. Jobbet är enklare, roligare och mer stimulerande.
Hörde nyss en trebarnspappa – VD var han också – säga att han hade två tonårsbarn hemma samt en sexåring så det var ganska skönt att jobbet krävde att han arbetade 50 mil hemifrån och bara kunde åka hem på helgen… Jag tror inte han tog ut så värst mycket pappaledigt heller…

Haro – Riksorganisationen för valfrihet, jämställdhet och föräldraskap – och många andra också, pratar om fokus på barnen och deras behov… att det är så fint och bra att vara hemma med sina föräldrar och barnen blir så glada över att slippa kamrater och dagis…
Nästan så…
Fråga mig, hur kul det var att vara hemma med mamma! Det var pest! Ensamt! Med en mamma som ständigt övervakade och fanns i närheten. Då – i början på 1950-talet och just på den platsen – ansågs hon lätt knäpp, men idag skulle hon ansetts fullständigt normal och ett äkta föredöme – både i åsikter och beteende!
Hon var mycket före sin tid, min mamma. Tyvärr!
Soliga sommardagar när jag håglöst gick ute på gården och av tristess sparkade på små stenar, satt i gungan och funderade eller tänkte svindlande tankar, så hörde jag från andra sidan ån dom glada skratten, ropen och vrålen från barnen på Hemgården - det lilla textilsamhällets dagis. Jag ville också gå dit, men det fick jag inte för min mamma var hemma!

Dom andra mammorna jobbade på fabriken och det gjorde papporna också. Min med! Och han kom hem klockan 11.00 och åt middag när han jobbade 1:a skiftet och när han jobbade 2:a skiftet såg jag honom knappt vaken på en vecka…
Grannpojken gick på dagis och lärde sig saker om livet! Som knulla. Han var tre och jag fyra år, när vi gjorde det på ett oljekvartsfat… missionären med kläder på… för så skulle det vara! Och sen berättade vi för våra mammor. Han blev luggad så hårt att huvudet höll på att lossna och det hela avslutades med en fet örfil, min mamma ryckte mig i armen och släpade in mig och var mycket upprörd… Jag fattade ingenting… och så fick hon vatten på sin kvarn, om hur farligt och moraliskt förkastligt det var med dagis!

Det fanns dom som tyckte så synd om dagisbarnen som aldrig fick sova på morgnarna, som kördes ut när mammorna skulle städa och så lärde dom sig en massa hyss och osedligheter… svärord… Och jag var avundsjuk! Min tidiga barndom med min hemmamamma var en enda lång väntan på att bli stor, få bestämma själv och slippa konstant övervakning. Jag längtade efter intellektuell stimulans – fast jag visste inte att det hette så då - jämnårigt sällskap och utmaningar…