Fördomar

 Tidningar, radio och TV visar dagligen hur människor gör varandra illa. Mobbning i skolor och på arbetsplatser. Misshandel, hatbrott, våldtäkter och mord världen över. Trafficing, dagens stora slavhandel av kvinnor och barn, har en omfattning vi inte sett tidigare. Den stora folkvandring vi upplevt de senaste decennierna p.g.a. av krig, brist på mat, vatten och arbete har förändrat våra västerländska samhällen.
 

Vi talar om multikulturella samhällen, men har svårt att leva upp till det. De ursprungliga befolkningarna har inte förberetts på de många nya kulturer som nu blivit en del av våra länder. Det gamla ordspråket ” att ta seden dit man kommer” har inte fungerat, då de nya folkgrupperna har varit för stora, på en för kort tid.
 

Många i de nya grupperna känner sig förtryckta och missförstådda. Besvikna för att det inte blev som de trodde. Men även ursprungsbefolkningarna känner sig åsidosatta och frustrerade.
 

Detta är en grogrund för främlingskap och invandrarfientlighet. Motsättningarna växer istället för den integration som vi säger oss eftersträva. I tider av överflöd är det lättare att handskas med dessa frågor, än när finanskriser hotar våra arbeten och framtid.
 

Det är sedan länge känt att klyftan mellan rika och fattiga länder ökar, mellan rika och fattiga i varje land och mellan kvinnor och män i alla länder. Därtill kommer klimatförändringar som drabbar de fattigaste länderna hårdast.

 
Dagens hotbilder kan vi bara möta och åtgärda genom kunskap, samarbete och solidaritet mellan kvinnor och män, mellan folkgrupper och mellan länder, och världsdelar.
 

Det finns inga militära lösningar på dessa problem, inte heller genom att gömma sig bakom religiösa dogmer.
 

Varje förtryckt grupp måste forma sina teorier och strategier utifrån sin egen historia och verklighet. Vi får lyssna och lära av varandra, och acceptera att det kan finnas olikheter utan att lägga olika värderingar i detta.
 

Rasism finns, sexism finns, homofobi finns i olika grader hos de flesta av oss, i olika former., och i alla kulturer. Människor tycks ha ett behov att begränsa sina rädslor genom att avgränsa sig mot dem eller det som är annorlunda. Det är ingenting vi ska förneka. Hur gör vi för att få större insikt och förståelse? Hur gör vi för att vilja och våga tänka nytt? Att våga vara medmänniska?
 

Inte genom att påföra varandra skuld och skam, som inte ger någon kreativ energi och utveckling. Upplysning och utbildning är vägen till förståelse.
 

Göteborg 2009-02-12

Harriet Johansson